detaljstandarder

Detaljstandarder är standardiserade detaljer eller komponenter som används i mekaniska konstruktioner och tillverkningsprocesser för att uppnå utbytbarhet, förenkla inköp och minska lager- och produktionskostnader. Genom att använda fördefinierade mått, toleranser och anslutningar kan olika produkter och maskiner sammanfogas utan anpassningar för varje enskild del.

I praktiken omfattar detaljstandarder ofta fästelement som skruvar, bultar, muttrar och brickor, samt maskinella standarddelar som axlar, nycklar, splines och olika typer av lager. Dessa standarddelar finns i olika system och uppdateras i kataloger eller databaser som används av konstruktörer och inköpare.

Standardiseringsarbete sker både på internationell nivå (ISO, DIN, EN, ANSI) och nationell nivå (t.ex. SIS i Sverige). I Sverige används ofta SIS-standarder och deras svenska beteckningar, ofta harmoniserade med europeiska EN-standarder.

Fördelarna med detaljstandarder inkluderar ökad utbytbarhet mellan produkter, enklare leverantörsval och lagerstyrning samt snabbare design- och tillverkningsprocesser. Nackdelar kan vara begränsningar i designfrihet och risk för obsolescens om standarderna uppdateras eller fasas ut.

Se även: standardisering, fästelement, maskinstandarder.