depletionteorin

Depletionteorin är en samling ekonomiska och ekologiska teorier som behandlar hur naturresurser används och hur deras tillgång kan minska över tid. Grundläggande antaganden är att många naturresurser är ändliga eller har begränsade återvinningsmöjligheter och att ökad efterfrågan leder till att de återstående reserverna minskar, vilket i sin tur kan driva upp priserna och skapa incitament för effektivare användning, substitution och återvinning. I denna syn uppkommer en dynamik där resursbegränsningen formar ekonomisk utveckling och teknologisk förändring.

Teorin har ofta kopplats till studier av icke-förnybara resurser och historisk oljeproduktion. Hubbert-kurvan illustrerar hur produktionen kan följa en S-kurva och sedan avta när de kända reserverna används upp. Även om denna modell har gett viktiga insikter betonar kritiker att marknaden kan anpassa sig via nya fyndigheter, nya teknologier eller substitut, vilket kan fördröja eller omdefiniera upplevelsen av uttömning.

Kritiker menar att begreppet ofta överförenklar biogeokemiska och sociala processer, klimatkostnader och osäkerheter i prognoser. Motargumenten fokuserar på resursers substitutionsbarhet, teknisk utveckling, cirkulär ekonomi och politiska åtgärder som kan mildra eller skjuta upp effekterna av uttömning.

Se även: resursförvaltning, hållbar utveckling, cirkulär ekonomi, Hubbert-kurvan.