dekomponering

Dekomponering är processen där ett kemiskt ämne sönderfaller till två eller flera enklare ämnen. Denna typ av omvandling kräver ofta energi och kan ske av olika skäl och genom olika mekanismer. Vad som bildas beror på ämnets sammansättning och de omgivande förhållandena.

Vanliga typer av dekomponering är termisk dekomponering (thermolys), där värme driver reaktionen; fotodekomponering (photolys), där ljusenergi används; och elektrolytisk dekomponering (elektrolys), där elektrisk ström används för att bryta samman ämnet. Katalysatorer kan sänka aktiveringsenergin och därigenom påskynda processen utan att själva förbrukas.

Exempel på välkända reaktioner är kalciumkarbonat som vid upphettning sönderfaller till kalciumoxid och koldioxid: CaCO3 → CaO + CO2. Vattenperoxid kan sönderfaller till vatten och syre: 2 H2O2 → 2 H2O + O2. Ett klassiskt demonstrationsförfarande är ammoniumnitrat eller dinitro-analoga föreningar som kan sönderfalla vid uppvärmning och bilda gaser och fasta produkter.

Faktorer som påverkar dekomponering är temperatur, tryck och närvaro av ljus eller elektrisk ström, samt närvaro av katalysatorer och beredningen av substratets yta. Kemi som dekomponering används inom många områden, bland annat vid tillverkning av cement (framställning av CaO), framställning av gaser, och nedbrytning av organiska ämnen i avfallshantering. Säkerhet är viktig eftersom gaser kan bildas snabbt och energinivåer kan vara höga vid vissa reaktioner.