dekadens

Dekadens är ett begrepp inom litteratur- och kulturkritik som beskriver ett upplevt moraliskt, kulturellt eller estetiskt förfall i en civilisation eller i en viss period. Begreppet används ofta i samband med fin de siècle-rörelser där skönhet, överdrift och artificiellhet ses som uttryck för ett samhälles nedgång och kulturell kris.

Ordet härrör från franskans décadence, via tyskan och svenska. I kritiska sammanhang började begreppet användas under 1800- och 1900-talen för att märka ett estetiskt och moraliskt färgat synsätt på samtiden, ofta med betoning på inslag av sensationalism, ironi och transgression.

Historiskt kopplas dekadens främst till den europeiska fin de siècle-perioden i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, då författare och konstnärer utforskade teman som förfall, sinnlighet, artificiellhet och skeptisk hållning till borgerliga normer. Rörelsen fanns i olika länder och uttryckta sig i fransk, brittisk och central­europeisk litteratur och konst.

I Sverige används begreppet inom litteraturvetenskap och kulturkritik för att beskriva verk som kännetecknas av estetisk distans, provocerande sensuell dramatik eller en kritisk holdning mot konformitet. Det används också som analytiskt verktyg när man diskuterar modernitetens kriser och kulturlivets transgressioner.

Dekadens uppfattas ofta som en historisk etikett; kritiker påpekar att begreppet kan förenkla komplexa kulturella förändringar eller romantisera ett förfall, samtidigt som det erbjuder en modell för att förstå ett särskilt estetiskt drag i viss konstnärlig produktion.