databasinstans

Databasinstans är i databas- och systemarkitektur den körande miljön som tillhandahåller åtkomst till en eller flera databaser. En instans består vanligen av minnesstrukturer – ofta beskrivet som System Global Area (SGA) och Program Global Areas (PGA) – samt ett antal bakgrundsprocesser som hanterar bland annat loggning, skrivning och säkerhetskontroller. Tillsammans med de fysiska datafilerna utgör instansen en arbetsmiljö där databasen kan läsas och uppdateras.

I de flesta relationsdatabashanterare definieras en databasinstans som kopplad till en specifik databas: datafiler, redo-loggar och arkivloggar. En instans ansluter till en eller flera datafiler som lagras i lagringssystemet. I vissa konfigurationer, exempelvis Oracle Real Application Clusters (RAC), kan flera instanser dela samma databas för ökad tillgänglighet och skalbarhet, medan i andra fall varje databas har en separat instans.

En instans kan startas och stoppas oberoende av värdsystemet. Den kommunicerar med klienter via en nätverkstjänst, ofta kallad en lyssnare, som dirigerar klientförfrågningar till rätt instans.

Underhåll och konfiguration omfattar minnes- och processgränser, parametrar och lagringsvägar. Vid fel eller backup- och återställningsaktiviteter arbetar man ofta med instansen i samordning med lagrings- och loggningskomponenter.

Sammanfattningsvis är en databasinstans den aktiva miljön som gör det möjligt att läsa och skriva data i en eller flera databaser, ofta med särskilda resurser och mekanismer för säkerhet, prestanda och felhantering.