corioliseffekten

Corioliseffekten är en av jordens rotation orsakad av att rörelser i ett roterande referenssystem upplevs som avvikande från en rak bana när man betraktar dem från jordens yta. Den leder till att rörelser som skulle gå rakt fram i ett icke-rotationssystem böjs; i norra halvklotet mot höger och i södra halvklotet mot vänster. Effekten är noll vid ekvatorn och blir starkare med latituden.

I fysikens språk uppträder Corioliskrafen som a_c = -2 Ω × v, där Ω är jordens vinkelhastighet och v är hastigheten i marknivå. Den horisontella avvikelsen kan beskrivas med f = 2 Ω sin φ, där φ är latituden. Detta är ofta den praktiska formuleringen som används i meteorologi och oceanografi för att uppskatta hur luft- och havsströmmar påverkas.

Betydelse och tillämpningar: Corioliseffekten påverkar stora skalsystem som atmosfären och världshaven. Den styr riktningen på vind- och strömrörelser och är avgörande för bildandet av midlatitudernas västvindsbälte och för rotationen hos stora cykloner (moturs i norra hemisfären, medurs i södra hemisfären). Effekten är inte den drivande kraften bakom vindar eller strömmar utan en modifierande faktor som uppträder i rörelser som redan drivs av tryckgradienter, temperaturskillnader och friktion.

Historia: Effekten är uppkallad efter den franske fysikern Gaspard-Gustave de Coriolis, som beskrev fenomenet 1835 i samband med roterande maskiner. I modern vetenskap används begreppet inom meteorologi, oceanografi, klimatforskning och ballistik.