chipbrytare

Chipbrytare är en geometrisk funktion hos skärverktyg som syftar till att kontrollera chipformen under skärning genom att bryta chipen i kortare bitar. Genom chipbrytaren uppstår böjningar och spänningar i chipet så att det bryts upp innan det når arbetsstycket eller verktygets skärning som kan leda till inbindning eller skada.

Användning och placering: chipbrytare är vanliga på indexerbara skärverktyg, särskilt i svarvar och fräsverktyg, samt i vissa borr- och borrfräsverktyg. De består ofta av spår, upphöjningar, eller steg nära skärytan eller på rakhörnet som påverkar chipets väg och brytning i förhållande till matningsriktningen. Chipbrytare anpassas efter material, skärhastighet och matningshastighet.

Design och mekanism: olika former av chipbrytare används, till exempel laterala eller vertikala spår, tandade eller räfflade ytor, och steg på skärytan. Huvudmålet är att inducera en kontrollerad böjning av chipet så att det bryts i hanterbara fragment istället för att bilda långa, sammanhängande chips.

Påverkningar och överväganden: chipbrytare förbättrar chipkontroll, ökar borttransporten av chipsen och kan möjliggöra högre matningshastigheter samt bättre ytkvalitet. Samtidigt kan en alltför aggressiv eller missanpassad chipbrytare försämra ytan eller förkorta verktygets liv om den inte matchar material och skärparametrar.

Sammanfattningsvis är chipbrytare ett vanligt verktygsgeometri som bidrar till säkrare, mer förutsägbar och effektiv bearbetning genom bättre chipkontroll.