cGMPnivåer

cGMPnivåer refererar till koncentrationen av cykliskt guanosinmonofosfat i en biologisk vävnad, vätska eller cellpopulation. cGMP är en sekundär budbärare som reglerar olika fysiologiska processer genom att aktivera proteinkinaser, särskilt protein kinase G (PKG), och andra måltavlor som jonkanaler och fosfataser. Vävnader kan erhålla cGMP via två huvud typer av guanylylcyklaser: soluble guanylyl cyclase (sGC), som aktiveras av kväveoxid (NO), och membranbundna guanylylcyklaser som aktiveras av natriuretiska peptider såsom ANP och BNP.

cGMP är centralt för glattmuskelavslappning och vasodilatation, samt för reglering av trombocytaggregation, natrium- och vattenutskick i njurar, synsigaler och vissa neurologiska processer. I retina reglerar cGMP fototransduction. Det finns små och tätt reglerade pooler av cGMP i olika celler, och dess effekt beror delvis på dess lokalisering och tidskala.

Nedbrytning av cGMP sker främst genom fosfodiesteraser (PDE), särskilt PDE5, PDE6 och PDE9, vilket leder till sänkning av cGMP-nivåerna. Förhöjda cGMP-nivåer kan uppnås med NO-donatorer, natriuretiska peptider eller PDE-hämmare som PDE5-hämmare, vilka används terapeutiskt vid exempelvis erektil dysfunktion och vissa former av pulmonell hypertension.

Mätning av cGMP-nivåer används som biomarkör i forskning och kliniska studier och kan göras i plasma, serum, blod-, cell- eller vävnadsprov. Analytiska metoder inkluderar immunoassays (RIA/ELISA) och mer känsliga tekniker som mass-spektrometri. Närvaro och tolkning av cGMP-nivåer kräver standardiserade provtagningsrutiner, eftersom nivåerna är dynamiska och påverkas av aktivitet i flera vägar.