brandtålighet

Brandtålighet är egenskapen hos byggmaterial och konstruktioner att, under en specificerad tidsperiod, motstå brandens inverkan så att kritiska funktioner bevaras. Denna egenskap syftar till att begränsa brandförloppet, skydda liv och egendom samt upprätthålla möjligheten till säker utrymning och kontinuitet i byggnaden under en brand.

Brandtålighet mäts vanligtvis genom tre funktioner: bärförmåga (R), integritet (E) och isolering (I). En kombinerad klassificering kan anges som REI, följt av antalet minuter, exempelvis REI 60, vilket innebär att bärförmåga, täthet och isolering bibehålls i 60 minuter. Vissa system anger enbart en av funktionerna.

Testerna utförs i brandlaboratorier enligt europeiska och internationella standarder, där en standardbrandkurva används så att konstruktionen utsätts för jämförbar brandexponering. Vanliga standarder inkluderar EN 1363-1 för brandtest av konstruktioner och EN 13501-2 för klassificering av byggvaror och element. I Sverige används nationella regler och standarder under SIS och BBR, där brandtålighet ofta kopplas till byggnaders krav på säkerhet och funktion.

Materialval och byggnadsinformations beslutsställningar påverkar brandtålighet. Betong och tegel uppvisar ofta hög brandtålighet utan särskilt skydd, medan trä kräver skydd eller brandskyddsmålningar och isolerande beklädnader för att uppnå liknande resultat. Brandtålighet är central i byggnormer, konstruktionsdesign och försäkringsbedömningar.