brandsäkerhetsklassningar

Brandsäkerhetsklassningar är system för att bedöma och märka byggmaterials, byggnadskomponenter och tekniska system utifrån deras brandpåverkan, brandmotstånd och spridning av brand och rök. Klassningarna fastställs enligt harmoniserade standarder och används i byggnaders projektering, inköp och tillsyn. Genom klassningarna kan man jämföra produkter och konstruktioner och säkerställa att de uppfyller gällande krav i lagstiftningen och byggreglerna.

Omfattning och användning är bred. Det handlar om reaktionen till brand hos material (hur lätt de antänds och hur de brinner), brandmotstånd hos konstruktionselement (hur länge de upprätthåller funktion och isolerar) samt spridning av rök. Vanliga tillämpningar är vägg- och takmaterial, branddörrar, glas, isolering och andra byggnadsdelar samt brandlarm och sprinkler- eller sprinklerrelaterade system. Brandsäkerhetsklassningar används även vid val av produkter för brandceller och kontinuitet i konstruktionen.

Standards och provning är centrala. Den mest använda standarden för reaktion till brand hos byggnadsmaterial är EN 13501-1, som klassificerar produkter i grupperna A1, A2, B, C, D, E och F, ofta med tillägg som s (till exempel s1–s3) för rökgeneration. För byggnadselement används ofta REI-klassningar (brandmotståndets längd, t.ex. REI 60). Nationala regler, som svenska Boverkets byggregler (BBR), kan ställa krav på vissa klasser.

Provning och certifiering utförs i ackrediterade laboratorier och dokumenteras i provningsrapporter och produktdokumentation. CE-märkning enligt CPR kan krävas för byggnadskonstruktioners eller produkters brandegenskaper, vilket innebär att de uppfyller harmoniserade standarder. Betydelsen av brandklassningar är stor för projektering, upphandling och tillsyn då de påverkar hur säkra och överskådiga byggnader blir.