blåtonar

Blåtonar är en samling toner som används för att ge musiken en bluesig färg. I svenska sammanhang beskriver termen ofta de tonerna som ligger utanför den rena diatoniska skalan men som används för uttrycksfullhet inom blues, jazz, soul och närbesläktade genrer.

Den grundläggande idén är att sänka vissa skalsteg i förhållande till dur-skalan. De vanligaste blåtonerna är den sänkta tredje tonen, den sänkta femte tonen och den sänkta sjunde tonen. Används tonerna som färgtoner, de fungerar ofta som passerande toner, i melodiska fraseringar eller i improvisationer. I viss musik förekommer också mikrotonevariationer av dessa toner, vilket ger ytterligare färg.

Historiskt uppstod begreppet i amerikansk musiktradition, särskilt inom blues och jazz under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Begreppet har därefter spridits till rock, R&B och pop och förblir centralt för hur man skapar ett bluesigt uttryck. Blåtonerna bidrar till en känsla av medvetet avvikande färgtoner snarare än ren tonlins strikthet.

I framförandet förknippas blåtoner ofta med bendningar eller vokala inflexioner samt med användning i blues- eller pentatoniska skalor. De fungerar som nyanser som ger röst och instrument möjlighet till uttrycksfullhet och fri improvisation.

Se även: blues scale, blue note, jazz improvisation.