bjälkar

Bjälkar är horisontella eller nästan horisontella bärande konstruktionselement som överför laster till stödnoder såsom stolpar, väggar eller stödkanter. De används i konstruktioner som våningar, tak och broar. Bjälkar kan vara tillverkade i olika material, vanligen trä, men även stål eller betong förekommer.

Träbjälkar kallas ofta träbjälkar eller bjälklagsbjälkar när de används som golv- eller takbjälkar. I svenska hus dominerar timmer av gran eller furu, ofta torr och impregnerad vid utomhusbruk eller i fuktiga miljöer. Dimensionering och hållfasthet regleras av standarder som Eurokod 5 och nationella regler, som Boverkets byggregler.

Dimensionering styrs av belastning, spännvidd och stödförhållanden. Vanliga avstånd mellan bjälkar för golv i bostäder ligger i storleksordningen flera hundra millimeter, typiskt 300–600 mm centrumavstånd, medan bjälklagets tjocklek anpassas efter laster och krav på ljudisolering och värmeförmåga. För tak används ofta något större avstånd beroende på spännvidd och bärverk.

Vid installation används spik, skruvar och metallankare för att fästa bjälkarna till stöd. Fukt och röta kan försämra träets hållfasthet; därför är korrekt fuktbesparing, ventilerad konstruktion och åldersbeständig behandling viktig. Regelmässig inspektion för tecken på skador rekommenderas.

Stål- eller betongbjälkar förekommer i större byggnader eller där högre belastningar krävs; de används också som komplement eller ersättning för trä i vissa konstruktioner. Bärande bjälkar spelar en central roll i byggnadens helhet och måste dimensioneras och utföras enligt gällande konstruktionstekniska regler.