bitlängder

Bitlängd är ofta definierad som antalet bitar som krävs för att representera ett tal eller en informationselement i binär form. Begreppet används inom många områden i datavetenskap, inklusive lagring, kommunikation och kryptografi. I praktiken skiljer man mellan fasta bitlängder som används av hårdvara och variabla representationer som uppgår till den aktuella mängden information.

För heltal används vanligen en matematisk definition: bitlängden av ett positivt heltal n är floor(log2(n)) + 1. Exempelvis är talet 5 binärt 101 och har bitlängden 3. Värdet 0 kan definieras med bitlängd 0 i strikt matematisk mening, men i praktiken behandlas det ofta som 1 eller 0 beroende på sammanhanget och konventionen i programspråket. Vid främst signerade heltal påverkas egentligen antalet använda bitar av ordlängden i datorn (t.ex. 8, 16, 32 eller 64 bitar), där alla möjliga värden representeras inom samma bredd.

När det gäller text och data beskriver bitlängden hur många bitar som krävs för att koda innehållet. Teckenuppsättningar som ASCII använder ofta 7 eller 8 bitar per tecken, medan Unicode-kodningar som UTF-8 är variabla och kan kräva mellan 8 och 32 bitar per tecken. Den totala bitlängden för en sträng är summan av bitarna för varje tecken.

Inom kryptografi används begreppet bitlängd för nycklar och säkerhetsparametrar. En RSA-nyckel på 2048 bitar anses ge högre säkerhet än en 1024-bitars nyckel, medan nycklars bitlängd ofta jämförs med den faktiska varför de skyddar mot attacker. Bitlängd är därmed ett centralt mått på storleken och säkerheten hos digital information.