bitlängden

Bitlängden är inom datorvetenskapen längden på en bitsträng som används för att representera ett värde i binär form. Den anger hur många bitar som krävs för att koda värdet utan onödiga ledande nollor, och den används ofta för att beskriva storleken på dataoperander eller datatyper.

För ett inte-noll heltal n är bitlängden vanligtvis definierad som floor(log2(|n|)) + 1. För n = 0 varierar conventionen mellan att returnera 0 eller 1 beroende på sammanhang och språkets standard. I praktiken används ofta den exakta storleken hos en fast längd-typ, till exempel 8, 16, 32 eller 64 bitar, där bitlängden är lika med fältets bredd.

Exempelvis består talet 5 i binärt av 101, vilket kräver tre bitar. Talet 255 kräver åtta bitar (11111111). För negativa tal är det vanligt att referera till bitlängden av magnituden (|n|), medan många programmeringsspråk beskriver den ordinarie storleken av typen som används i tvåkomplementsrepresentation där antalet bitar är typens bredd.

Användning av begreppet innefattar val av lagringsutrymme, bitmanipulation och algoritmer som beräknar antal bitar eller hur mycket information som behövs för att koda ett värde. Bitlängden är också central i data- och kodningsteori, där den kopplas till hur effektivt ett värde kan representeras eller överföras.