biskopar

Biskopar är kyrkliga ämbetsmän inom vissa kristna samfund som innehar episkopala befogenheter och leder ett stift. Ordet kommer från latin episcopus, som i sin tur härstammar från grekiska episkopos, “övervakare”. I svenska används biskop i singular och biskopar i plural.

Biskopens uppgift är att leda kyrkans lärande och pastoralverksamhet inom sitt stift, förrätta prästvigning av präster och diakoner, bekräfta troende och sörja för diakonin. Hen fungerar ofta som kyrklig och administrativ ledare och ses som innehavare av apostolisk succession, uppfattningen att ämbetet överförs genom handpåläggning i en obruten kedja av biskopsvigningar.

Strukturen varierar mellan traditioner. En ordinarie biskop leder ett stift; en ärkebiskop leder ett metropolitanområde eller ett stift som hör till ett större sammanhang. En auxiliary bishop bistår ordinarien; en coadjutor bishop har rätt till efterträdarskap; en suffragan bishop är en underställd biskop inom ett större jurisdiktionssystem. Titularbiskop innehar en historisk titel utan nuvarande stiftsanknytning.

I katolska och östliga kyrkor upprätthålls apostolisk succession genom biskopsordination, ofta med utnämning av högre myndighet inom respektive kyrka. I anglikanska kyrkor och i vissa luthanska samfund är episkopalt ledarskap en del av kyrkans struktur, medan flera protestantiska samfund betonar ledarskap av präster eller pastorer utan biskopsranking. Biskoparnas liturgiska tecken inkluderar vanligen mitra, crozier (prästens stav), ring och pektoralskors.