bildelektrofysiologiska

Bildelektrofysiologi är ett tvärvetenskapligt fält som syftar till att visualisera elektrisk aktivitet i biologiska vävnader genom att kombinera elektrofysiologiska mätningar med bildbaserade avbildningstekniker. Målet är att lokalisera ursprung och spridning av elektriska vågor och att analysera hur aktiviteten förändras vid olika fysiologiska och patologiska tillstånd.

Metoderna inkluderar ECGI (electrocardiographic imaging), som med kroppsvätskeelektroder och anatomiska modeller från MR/CT rekonstruerar hjärtats epicardiala aktivering; EEG/MEG-källlokalisering för att placera hjärnans aktiva källor; invasiv elektrofysiologisk kartläggning med kateter som skapar tre-dimensionella kartor över aktivering i hjärtat; samt bildbaserade eller funktionella tekniker som elektrisk impedansbildning (EIT). Dessa metoder används ofta tillsammans med MR/CT för anatomisk kontext.

Användningsområden inkluderar primärt kardiologi för kartläggning och behandling av arytmier, samt neurofysiologi och forskning om epilepsi och hjärnans nätverk. Bildelektrofysiologi möjliggör lokalisering av aktivitetskällor med högre rumslig precision än traditionell ytmätning och stödjer diagnostik samt planering av behandlingar.

Utmaningar inkluderar det ill-posed inverse problemet, behov av exakta geometriska modeller och multimodal datafusion, samt rörelseartefakter och kostnader. Klinisk adoption kräver standardisering och integration i vårdkedjan.

Se även: elektrofysiologi, elektrokardiografi, EEG, MEG, MRI, CT, EIT.