bevisregler

Bevisregler är rättsregler som styr vad som får användas som bevis i en rättsprocess, hur bevisningen får presenteras och hur domstolen ska bedöma den. De omfattar relevans, autenticitet och bevisvärde samt hur uppgifter samlas in. Syftet är att säkerställa en rättvis rättegång och motverka irrelevanta eller otillförlitliga uppgifter.

Centra begrepp är admissibilitet och bevisvärde. Bevis får normalt bara användas om det är relevant, inte otillbörligt erhållet och tillförlitligt. Domstolen bedömer trovärdighet och vilken vikt bevisningen får. Bevis kan vara direkta eller omständighetsbevis i form av dokument, vittnesmål, expertutlåtanden eller digitala bevis.

Bevisbörda och beviskrav skiljer sig mellan måltyper. I brottmål ligger bevisbördan hos åklagaren och kravet är högt (vanligen ett stort bevisvärde). I civilmål ligger bevisbördan hos den som gör ett påstående, med något lägre krav. Reglerna varierar mellan system men syftar till tydliga faktaförutsättningar.

I praktiken innebär bevisreglerna att utredningar genomförs på ett tillförlitligt sätt och att domstolen väger vittnesmål, dokument och expertutlåtanden mot varandra. Reglerna respekterar integritet, försvar och rättvisa, och de styr hur domslutet grundas i saklig och transparent bevisning.

I Sverige regleras bevisreglerna huvudsakligen i rättegångsbalken och i speciallagstiftning.