betestryck

Betestryck är intensiteten i bete som ett växtsamhälle utsätts för av betande djur. Begreppet avser vanligtvis mängden biomassa som tas bort och hur hårt växterna betas. Betestryck beror på antalet och typen av betande djur, hur länge betningen pågår samt tillgången och kvaliteten på bete. I praktiken mäts betestryck ofta som stockningsgrad, det vill säga antalet djurenheter per hektar, eller som mängden bete som tas bort under en viss period. Det kan också beskrivas genom kvarvarande vegetation efter betning eller genom den genomsnittliga höjden på växtfloran.

Faktorer som påverkar inkluderar säsong, väderförhållanden, tillväxtstadium hos växterna och hur betningen organiseras i förvaltningen. Ett högt betestryck kan leda till minskat växttäcke, sämre återväxt, förändrad artsammansättning till förmån för mer tåliga eller snabbväxande arter, samt ökad markpackning och förändrad näringsomsättning i marken. Lågt eller felaktigt betestryck kan leda till underutnyttjad bete, övertillväxt av buskvegetation och minskad biologisk mångfald.

Förebyggande och reglerande åtgärder inkluderar roterande bete, anpassning av stockningsgraden efter fodertillgången och djurens behov, tidsmässig fördelning av betningen över olika betesområden samt tillräckliga viloperioder för vegetationens återhämtning. Övervakning av kvarvarande biomassa, växttäcke och växtsammansättning används för att styra beslut.