betalningstjänstdirektivet

Betalningstjänstdirektivet, ofta förkortat PSD, är en europeisk unionsdirektiv som syftar till att skapa ett enhetligt ramverk för betalningstjänster inom den inre marknaden. Övergripande mål är att underlätta säkra, effektiva och konkurrenskraftiga betalningar, samtidigt som konsumenter och företag skyddas och tillgången till betalningstjänster ökar.

Direktivets omfattning och kärnbestämmelser inkluderar regler om tillstånd och tillsyn av betalningstjänstleverantörer, tydliga villkor och prisinformation, samt ansvars- och redressrätt vid felaktiga eller obehöriga betalningar. Det reglerar olika betalningstjänster som kreditöverföringar, direktdebiteringar, kortbetalningar och vissa elektroniska pengartjänster inom unionen, med fokus på tydlighet och konsumentskydd i hela den inre marknaden.

PSD2, en väsentlig uppdatering av PSD, utvidgade regelverket genom att införa nya aktörer och tjänster samt krav på öppenhet och åtkomst. Tjänster som betalinginitieringstjänster (PIS) och kontotjänster (AIS) gör det möjligt för tredjeparter att få tillgång till användares betalkonton med samtycke. PSD2 införde stark kundautentisering (SCA) för elektroniska betalningar och främjade säkrare transaktioner samt innovation genom API-baserad åtkomst.

Tillämpningen av PSD och PSD2 gäller inom EU:s gemensamma marknad och har transponerats till nationell lagstiftning i medlemsländerna. Implementeringen skedde huvudsakligen under 2018, med fortsatt anpassning i takt med teknisk utveckling och ökad användning av öppna banktjänster.

I Sverige införde nationell lagstiftning och övervakning av Finansinspektionen implementeringen av dessa direktiv. Reglerna påverkar banker, betalningstjänstleverantörer och fintech-företag samt konsumenträttigheter och säkerhetskrav i betalningar.