befolkningsstrukturen

Befolkningsstrukturen avser hur en befolkning är fördelad efter ålder och kön samt hur fördelningen varierar mellan geografiska områden och över tid. Den centrala komponenten är ålders- och könsfördelningen, ofta presenterad som en befolkningspyramid som visar antalet personer i olika åldersklasser och könsgrupper.

Faktorer som formar befolkningsstrukturen är födelsetal, dödstal och migration. Fertiliteten bestämmer hur många nyfödda som tillkommer, mortaliteten hur många som dör, och migration kan tillföra eller förlora befolkning i olika åldersgrupper. Den demografiska övergången beskriver hur länder tenderar från höga, oscillerande födelsetal och dödlighet till låga nivåer och ett allt äldre befolkning.

Nyare mått inkluderar medianålder, andel barn och äldre samt könsförhållande. Beroendekvoten används för att illustrera trycket på arbetskraft och offentliga system, genom att relatera befolkningen i beroende åldrar (ofta 0–14 och 65+) till personer i arbetsför ålder (15–64).

Användning och betydelse: befolkningsstrukturen påverkar arbetsmarknad, utbildning, sjukvård, infrastruktur och pensioner. Förändringar i åldersstrukturen kräver ofta politiska anpassningar såsom investeringar i äldreomsorg eller stärkt arbetskraftsinvandring. Data hämtas främst från folkräkningar, befolkningsregister och vital statistik.