barrierutladning

Barrierutladning är en elektrisk urladdning mellan två elektroder som skiljs av ett dielektriskt skikt. Den förekommer vanligt vid atmosfärstryck och bildar en lågtemperaturplasma. Urladdningen kännetecknas av att många mikroutladdningar uppstår över den dielektriska ytan under varje växelströmscykel. Det dielektriska skiktet begränsar strömmen och förhindrar övergången till en fullständig båge, vilket gör att systemet kan drivas med högspänning utan att gå över i en kontinuerlig båge.

Mekanismen innebär att gasen lokalt bryts ned i små kanaler eller mikroskopiska urladdningar. Efter varje kortvarig brytning laddas dielektrikumet upp och fältet dämpas, så att urladdningen upphör och kan upprepas i nästa cykel. Resultatet blir ett diffust plasma som ofta är uppdelat i filament längs ytan. Energinfördelningen och urladdningens karaktär påverkas av konstruktion, dielektrikumets material och elektrodernas geometri.

Vanliga tillämpningar inkluderar ozonproduktion, ytförbehandling av material och textilier, luft och vattenrening samt sterilisation. Barrierutladningar används också i äldre och modern plasma-teknik som plasma display panels och vissa plasmaaktuatorer för styrning av luftflöden.

Säkerhet och driftsaspekter: systemet kräver hög spänning och lämplig isolering; produktion av ozon och reaktiva arter kräver god ventilation och hantering enligt säkerhetsföreskrifter.