badlandslandskap

Badlandslandskap är ett geomorfologiskt begrepp som beskriver områden där mjuka sedimentlager utsätts för mycket intensiv erosion. Vanligt förekommande byggstenar är leror, siltsten och skiffer samt ibland sandsten i överliggande lager. I torra eller semi‑torra klimat med sparsam vegetation uppstår stark ytavrinning och frostsprängning, vilket formar djupa raviner, skarpa branter och utskurna dalgångar.

Morfologi och sammansättning kännetecknas av tydliga bergständer i form av raviner, åsar och brant klippa med skarpa konturer. Färgade lager bildar band av rött, gult eller brunt som beror på järnoxider och andra mineraler. Vegetationen är ofta gles, vilket gör erosionsprocesserna särskilt synliga och formen ofta snabbförändrad över tid.

Distribution och betydelse: Badlandslandskap förekommer i olika delar av världen, särskilt i Nordamerika och i södra Europa. De uppstår där exponerade sedimentlager utsätts för kontinuerlig vind- och vattenerosion i kombination med lågt växttäcke. Dessa områden används ofta för friluftsliv och turism och ingår ibland i nationalparker eller naturreservat. Exempel finns i Nordamerika, framför allt i Dakotaområdet, och i Spanien vid Bardenas Reales.