avtalsservitut

Avtalsservitut är en form av servitut i svensk fastighetsrätt som bildas genom ett avtal mellan markägare och en annan part som ges rätt att använda en del av fastigheten på ett bestämt sätt. Avtalsservitut används ofta för att ge rätt till väg-, tillgångs- eller nyttjanderättigheter (till exempel tillgång till en grind, vatten- eller avloppslösningar, kabel eller ledningar) över annans mark. Det är en privat överenskommelse och skiljer sig från officiella servitut som beslutats av myndigheter.

Det som typiskt regleras i ett avtal är omfattningen av rättigheten, vilket område av fastigheten som berörs, använda ändamålet (till exempel väg eller ledning), varaktighet (permanent eller tidsbegränsad), och ansvar för kostnader och underhåll. Avtalet kan också ange begränsningar, villkor för avbrytande eller ändring samt hur ersättning ska hanteras.

När avtalsservitutet registreras i fastighetsregistrets lantmäterimyndighet får rätten rättskraft mot nya fastighetsägare och servitutet blir bindande även för den som senare äger fastigheten. Om avtalsvillkoren inte längre är ändamålsenliga kan parterna komma överens om ändringar eller uppsägning; i vissa fall kan domstol pröva frågor om avtalets fortlevnad eller upphörande i enlighet med jordabalkens regler.

Avtalsservitut är därmed en praktisk mekanism för att säkra långsiktiga nyttjanderättigheter utan att behöva bilda offentliga rättigheter.