avsättningshastigheter

Avsättningshastighet är en geologisk term som beskriver hur snabbt sediment avsätts i en miljö över tid. Den anges vanligtvis som volym per yta per tidsenhet, till exempel millimeter per år (mm/yr) eller centimeter per tusen år (cm/kyr). Inom stratigrafin används även begreppen sedimentationshastighet eller akkumulationshastighet. Avsättningshastigheten varierar mellan olika miljöer och över tidsperioder och beror på samverkan mellan sedimenttillförsel och utrymme för avsättning.

Styrande faktorer inkluderar sedimenttillförsel, energin i miljön (vågor, strömmar, flöden), klimatförhållanden, tektoniska processer och basin subsidence som skapar akkommodationsutrymme för avsättning. Sedimentkvalitet och biotiska processer kan också påverka hastigheten. I endogena bassänger kan jämvikt mellan tillförsel och utrymme leda till perioder av snabb avsättning följt av lugnare skeden; i exogena miljöer dominerar förändringar i vattendjup och eustasy avsättningsmönstret.

Mätningar baseras på stratigrafi, dateringar och teoretiska modeller. Vanliga metoder är varvräkning i tydliga sedimentlager; radiometrisk datering (t.ex. C-14 för yngre sediment, U-Pb för äldre) och optisk luminescensdatering (OSL) för sista exponering. Magnetostratigrafi och tephrochronology används för tidskontroll och korrelation mellan sekvenser. Avsättningshastighet beräknas ofta som tjocklek dividerat med tidsperioden, men osäkerheter och episodiska händelser gör att hastigheten varierar över tid.

Användningsområden inkluderar rekonstruktion av paleoklimat, basinanalys och petroleumgeologi, där kunskap om avsättningshastigheter hjälper till att bedöma reservoiregenskaper och arkivets historik. Begreppet är centralt i studier av sedimentära arkiv och deras svar på klimatförändringar och tekttoniska händelser.