antennplacering

Antenneplacering, eller placering av antenner, är processen att bestämma var en antenn ska placeras för att uppnå optimal sändning och mottagning inom ett givet frekvensspektrum och miljö. Målet är att maximera signalstyrkan där det behövs, minimera störningar och följa gällande regler och säkerhet. Placeringen påverkas av faktorer som byggnader, terräng, väder och närhet till andra RF-källor.

Viktiga faktorer är frekvens och typ av antenn, höjd, riktning (azimut och lutning), strålmönster och polarisering. Högre placering ökar ofta räckvidden men ökar även exponering och vindbelastning. Orientering mot sändare eller fri sikt förbättrar signalen; för omgivningen kan direktionella antenner kräva exakt vinkelinställning. Objekt som byggnader, träd och terräng orsakar reflektioner och multipath.

Vanliga sammanhang: för hemmiljöer används ofta enheter centralt i byggnaden och högt upp, med fri sikt och minimalt antal hinder; för mobilnätsbasstationer används målmedveten tiltning och sektorindelning för att forma täckningen; för TV- eller radiosändningar krävs avstånd mot källor och riktning mot sändarförbindelse. Underhåll och säkerhet är viktiga, inklusive starka fästen, väderskydd och jordning.

Metoder inkluderar platsundersökningar, modellering före installation samt fälttester med mätinstrument och uppföljande mätningar av signalstyrka. Säkerhet och regler omfattar RF-exponering enligt gällande regler och byggnormer, samt skydd mot åska och mekanisk skada.