adjektivbildare

Adjektivbildare är morfem eller morfologiska processer som bildar adjektiv ur andra ordklasser, framför allt substantiv och verb, i svenska språket. De vanligaste formerna är suffixation (tillägg av ändelser), prefixation, avledning genom particip och sammansättning.

Vanliga suffix är -ig (rolig), -isk (historisk), -lig (vänlig), -bar (ätbar), -sam (tänksam), -aktig (barnaktig) och -lös (hjärtlös). Dessa ändrar ofta ordbildningens betydelse, till exempel att ange egenskap, relation eller möjlig handling. Prezfix som o- bildar negativa adjektiv (ointressant), medan andra prefix förekommer mer sällan.

Sammansättning är en produktiv väg för adjektivbildning, där två eller flera lexem fogas ihop, ofta med linkerande s (blodröd, långsint, arbetslös). Deverbal och denominal avledning skiljer på ursprunget: deverbal avledningar uttrycker ofta pågående eller möjlig handling (skrivbar, gående), medan denominala anger egenskaper relaterade till ett substantiv (träaktig, nötaktig).

Adjektivbildares produktivitet varierar; vissa är historiskt betingade eller lån från latin/grekiska, andra används aktivt för nyordsbildning. Morphologiska förändringar kan medföra fonologiska eller stavningsförändringar vid avledning. I språkvetenskaplig analys studeras adjektivbildare för att förstå lexikal expansion, semantiska förändringar och morfologiska regler i svenska.