Zinksprutningsmetoder

Zinksprutningsmetoder är en grupp processer för att applicera zink som skyddande ytskikt på järn- och stålkonstruktioner genom sprutning eller liknande termiska tekniker. Syftet är att ge korrosionsskydd, ofta som alternativ eller komplement till varmförzinkning, och metoderna är särskilt användbara för komplexa geometrier, stora ytor eller ytor som inte lämpar sig väl för galvaniseringstekniker.

Flammsprutning (flamsprutning) innebär att zink smälts i en brännare och projekteras mot underlaget med tryckluft. Beläggningen är vanligtvis porös och har god täckning men kan vara något grov och kräver genomförbar ytrengöring och eventuellt efterbehandling. Lämplig för stora ytor och snabb beläggning, men beroenden av förbehandling och ytkvalitet kan påverka adhesionen.

Båg sprutning (arc spray) använder två zinktrådar som smälts i en elektrisk båge och natmalsprutas av tryckluft. Beläggningen ger ofta slätare yta än flammsprutning och högre avsättningshastighet. Denna metod kräver mer specialutrustning och kan ge högre kostnad, men ger bra skydd hos många stålkonstruktioner och leder till god adhesion.

Kallsprutning och plasmapsprutning är andra alternativ. Kallsprutning av zink pulvret sker vid hög partikelhastighet utan betydande uppvärmning, vilket ger tät, vidhäftande beläggningar med låg oxidation. Plasmasprutning använder plasmagenerator för att smälta zink och avsätta partiklar som bildar en tät beläggning med god korrosionsskydd, men utrustningen är kostsam.

Valet av metod styrs av geometri, krav på skyddsnivå, miljö och ekonomiska faktorer. Förbehandling som filmrengöring och bladblästring samt eventuell ytförsegling påverkar resultatet.