Ytkvalitetsbedömningar

Ytkvalitetsbedömningar är processer för att systematiskt utvärdera ytan på en tillverkad del med avsikt att bedöma dess funktionella lämplighet. Syftet är att beskriva ytan numeriskt och avgöra om den uppfyller krav i specifikationer, kvalitetsnivåer eller tillämpningens krav på friktion, slitage, tätning, estetik eller korrosionsmotstånd. Bedömningen kan stödja processval, kontrollplaner och felorsaksanalyser.

Vanliga parametrar inom ytkvalitetsbedömningar inkluderar både profilbaserade och areala mått. Profilparametrar som Ra (genomsnittlig ytruffhet), Rz (genomsnittlig höjdskillnad i profilen) och Rq (kvadratiskt root-mean-square av profilens avvikelse) används ofta för glänt och granulerad ytmaterial. Areala parametrar såsom Sa, Sq och Sal används när ytan beskrivs i tre dimensioner. Dessutom kan skewness (Rsk) och kurtosis (Rku) ingå för att fånga asymmetri och spetsighet i ytan. Olika parametrar används beroende av tillämpning och krav.

Mätmetoder omfattar både kontakta och icke-kontakta tekniker. Kontakta metoder innefattar stylusprofilmeter som dras över ytan för att registrera profildata. Icke-kontakta metoder inkluderar optisk profilometri, konfokal och interferometrisk mätning samt 3D-skanning som möjliggör areala ytbeskrivningar. Viktiga överväganden är mätparametrar som skärsnittslängd, cut-off, mätnivå, riktning och yttypens anisotropi, samt hur mätningen riskerar att påverka ytan.

Standarder och tolkning av resultat grundar sig i ISO-standarder som reglerar profil- och areala ytegenskaper samt hur data rapporteras och används i kvalitetsstyrning. Ytkvalitetsbedömningar används i tillverkningsindustrier såsom fordons-, flyg-, verktygs- och elektroniksektorer för att kontrollera responsen hos blänk, tätning, läckage och livslängd.