Vävnadsvikt

Vävnadsvikt är ett mått på massan av en viss vävnad eller organ och används inom biologi, medicin och farmakologi för att följa förändringar i vävnadsstorlek vid utveckling, sjukdom eller behandling. Måttet kan uttryckas som vätskefri vikt (dry weight) eller färsk vikt (wet weight) och används ibland för att normalisera resultaten till kroppsvikt eller till ett visst organ.

Mätmetoderna varierar beroende på syftet. Färsk vikt uppmäts på kort tid efter avlägsnande från kroppen, ofta efter att vävnaden avlägsnats och torkats av ytliga blod eller fukt. För att erhålla torr vikt torkar man vävnaden tills konstant vikt uppnås, vilket minskar variationer orsakade av vätskeinnehåll. Vikt kan redovisas per enhet vikt eller per område, och ibland används normalisering till kroppsvikt, organspecifik vikt eller längd (till exempel tibial längd i djurstudier). När absolut jämförelse mellan olika prov görs kan vikt ibland uttryckas som andel av kroppsvikt eller som massa per enhet vävnad.

Användningsområdena är breda. Inom forsknings- och toxikologiska studier används vävnadsvikt som en endpunkt för att bedöma hypertrofi, atrofi, tumörtillväxt eller effekter av behandling. Inom patologin kan förändringar i vävnadsvikt komplettera histologiska fynd och ge insikter om ödem, fibros eller degenerativa processer.

Faktorer som påverkar vävnadsvikt inkluderar ålder, kön, genetisk bakgrund, näringstillstånd, hydrationsstatus och hanteringen av vävnaden före vägning. Skillnader i vätskefylldhet och fixering kan orsaka betydande variation, så tydlig metodbeskrivning och standardisering är viktigt för att möjliggöra jämförbarhet över studier.