Värmeregulation

Värmeregulation är de fysiologiska processer som håller kroppens centrala temperatur inom ett snävt intervall trots variationer i omgivningen. Den centrala regleringen sker i hypothalamus, som fungerar som kroppens termostat. Sensorer i hudens termoreceptorer, organ och centrala nervsystem mäter temperaturen och överför information till hypothalamus, som justerar värmeproduktion och värmeförlust genom negativa feedback-loopar.

Effektorerna omfattar både autonoma nervsystemet och beteendemässiga åtgärder. För att öka värmen aktiveras skakningar och metabolismen kan öka; icke-skakande termogenes sker till viss del via brunt fettvävnad. För att sänka värmen ökar vasodilatation (utvidgning av hudens blodkärl) och svettning; andningen kan också bidra till evaporativ kyla. Kroppens beteenden, som att klä sig varmt eller söka skugga, fungerar som komplement.

Set pointet kan höjas vid infektioner (feber); pyrogener signalerar om en ny jämviktsnivå som kroppen strävar efter tills normal temperatur återställs.

Miljöfaktorer som temperatur, luftfuktighet och klädval samt fysisk aktivitet påverkar värmeregulationen. Ålder och hälsa påverkar också förmågan att reglera värmen.

Tillstånd som hypotermi och hypertermi kan uppstå vid extrem kyla respektive hetta. Temperatur bedöms vanligtvis med rektal, tympanisk eller esofageal mätning, och behandlingen syftar till att återställa normala temperaturer genom uppvärmning eller avkylning, hydrering och övervakning.