Vändradien

Vändradien, eller vändcirkel, är den minsta cirkel ett fordon kan manövrera i en enda, full sväng när framhjulen är låsta i maximalt styrutslag. Den används som ett mått på fordonets manöverbarhet och är särskilt relevant vid planering av parkering, trängsel och manövrering i smala utrymmen.

I en förenklad modell beskriver man ofta vändradien med formeln R ≈ L / tan(δ_max), där L är fordonets hjulbas och δ_max är det maximala styrutslaget för framhjulen. Detta ger radien för fordonets mitt, under antagandet en cirkulär bana och smådäckadhet. I verkligheten påverkas den faktiska vändradien av styrgeometri, däckgrepp, viktfördelning och däckslitage, så det kan avvika från den enkla beräkningen.

Vändradien varierar starkt mellan fordonsklasser. Små personbilar har ofta en vändradie omkring 4,5–5,5 meter, vilket ger en kördiameter ungefär 9–11 meter. Större bilar och SUV:ar har vanligtvis större vändradier, ofta 6–8 meter eller mer. Lastbilar, bussar och terrängfordon uppvisar ofta ännu större vändradier. För fordon som används i robotik eller specialfordon finns motsvarande begrepp, men värdena skiljer sig avsevärt beroende på konstruktion.

Mätningar görs vanligtvis på plan yta med däck uppumpade och i första hand med styrutslaget fullt låst. Olika mätmetoder kan ge olika siffror, till exempel radien som beskriver fordonets mittjäs bana jämfört med radierna för yttre eller inre hjul. Vändradien bör därför alltid anges tillsammans med definierande villkor.