Vägsaltning

Vägsaltning är en vinterunderhållsåtgärd där salt eller saltlösningar sprids på vägar för att sänka isens smältpunkt, smälta snö och is samt förbättra vägarnas friktion och trafiksäkerhet. Syftet är att minska olyckor och avbrott i trafiken under vinterhalvåret.

Vanliga ämnen och metoder. Den mest använda produkten är natriumklorid (går ofta under namnet vägsalt). Andra ämnen som används i vissa situationer är kalciumklorid, magnesiumklorid och kaliumacetat. För att öka verkan och minska damning används ibland brine, en saltlösning som sprids före eller tillsammans med fast salt. Sand eller grus kan också användas som väghyv för att förbättra riven friktion när saltlösningar inte är tillräckliga.

Tiding och tillämpning. Vägsaltning sker vanligtvis före eller under snö- och isfall och kan kombineras med snöplogning. Spridningen sker med särskilda spridare som reglerar mängd och sträckning, ibland i kombination med vägsaltlösning för ökad genomtränglighet och minskat damm. Effektiviteten minskar vid mycket låga temperaturer, och olika ämnen har olika arbetstemperaturer.

Miljö- och infrastrukturaspekter. Överdriven eller felaktig saltanvändning kan påverka mark, ytvatten och vegetation samt orsaka korrosion på fordon och väghållningsutrustning. För att hantera påverkan används riktlinjer, tekniker som vägsalttillförsel i kontrollerade mängder och alternativa produkter där det är möjligt, samt totala optimeringar av säsongens underhåll.

Organisation och ekonomi. Vägsaltning hanteras normalt av kommunala eller regionala väghållare och kräver planering, lagerhållning och logistik för att upprätthålla trafiksäkerheten till rimliga kostnader.