Väderytan

Väderytan är ett svenskt uttryck som ofta används informellt i meteorologiska sammanhang för att beskriva den del av jord–atmosfärens system där väderfenomen uppstår och påverkas av ytan. Begreppet är inte en officiell term i internationell meteorologi, men används i vardagligt och och vetenskapligt språk för att betona samspelet mellan luft och mark, vatten eller vegetation.

Denna zon omfattar den nedre delen av troposfären där värme-, fukt- och momentumflöden mellan ytan och luften sker. Beroende på plats och säsong kan väderytan sträcka sig från några tiotals meter upp till flera hundra meter eller mer över öppna hav och städer. Gränsskiktet påverkas av faktorer som terräng, biomassa, vattenytans egenskaper och förenklar i olika meteorologiska sammanhang dess turbulens och stabilitet.

Observationer av väderytan bygger på olika typer av data. Ytstationer på land används för grundläggande väderstatistik; havsbojar ger data från havsvågor och temperatur närmare ytan; radarder, laserscanning (lidar) och satellitobservationer bidrar med information om vind, temperatur, fukt och turbulens i gränsskiktet. Fältstudier och luftburna mätningar kompletterar bilderna.

Väderytan är central för lokala väderförhållanden, klimatstudier och urbana miljöer där ytan starkt påverkar temperatur, vind och fukt. I internationell terminologi överenskommelse används oftare begreppen gränsskiktet eller planetary boundary layer, medan väderytan fungerar som ett mer vardagligt eller kontextuellt begrepp.