Viskometoder

Viskometoder är tekniker för att bestämma ett fluids viskositet, det vill säga dess motstånd mot flytning. Begreppet omfattar både enkla viskositetsmätningar och mer avancerade analysmetoder som karaktäriserar flödeegenskaper vid olika skjuvhastigheter och temperaturer. Viskositet anges ofta som dynamisk viskositet (Pa·s eller mPa·s) eller kinematisk viskositet (m^2/s eller centistokes) beroende på mätprincip.

Vanliga metoder inkluderar kapillära viskometrar (till exempel Ubbelohde eller Ostwald) som använder flödestid genom ett smalt rör, falling-ball- eller kulviskometrar som bestämmer viskositetsrelaterad retardation av ett fallande objekt, och rotationsviskometrar (till exempel Brookfield) där ett roterande element mäter vridmoment. För komplexa och icke-newtonska vätskor används oftare rheometrar med cone-and-plate eller parallel-plate geometrier för att kontrollera och variera skjuvning och mäta viskoelastiska egenskaper.

Val av metod påverkas av provvolym, temperaturkontroll, provets homogenitet, krav på skjuvhastighetsberoende och noggrannhet. Standarder från ISO och ASTM används ofta för kalibrering och jämförbarhet. Viskometoder är centrala inom områden som kemi, livsmedel, läkemedel, petroleum och materialproduktion, där uttrycklig kontroll över flödeegenskaper påverkar processer och produktkvalitet.