Vingspetsar

Vingspetsar är aerodynamiska anordningar som monteras vid vingspetsarna på flygplansvingar. Deras huvudsakliga syfte är att minska drag som uppstår av vingvorticer vid vingspetsarna, vilket förbättrar bränsleeffektiviteten och den övergripande prestandan. Genom att forma luftflödet vid vingspetsen ökar de lyftkraftens effektivitet, möjliggör längre räckvidd och minskar bränsleförbrukningen på många flygprofiler. De kan också minska vingens belastning under höglyftslägen och extra manövrer.

Designen varierar: vertikala eller vinklade vingspetsar; vingspetsfästen (wingtip fences) som består av två ytor på övre och nedre vingspetsen; rekt vingspetsar (backward-extended); och split scimitar-vingspetsar (tvådelade blad som böjer i motsatta riktningar). Varje typ erbjuder olika aerodynamiska fördelar och strukturella överväganden. Materialen är vanligtvis avancerade kompositmaterial eller lätta legeringar.

Historia: Forskning från NASA och andra aktörer på 1970- och 1980-talen lade grunden. De första kommersiella vingspetsarna togs i bruk i slutet av 1980-talet och under 1990-talet, och adoptionen ökade därefter under 2000-talet över många flygplansfamiljer. Moderna flygplan använder oftast en variant anpassad till vingens aerodynamik, såsom rekt vingspetsar eller blended winglets.

Effekt och överväganden: Vingspetsar kan minska bränsleförbrukningen med ett par procent på långdistansrutter, men de tillför vikt, konstruktionskomplexitet och kostnader. De ger störst nytta på flygningar där vortekällan är som mest dominerande. Retrofit-program kräver ofta strukturella förstärkningar och certifiering hos myndigheter.