Vilseledning

Vilseledning innebär handlingen att få någon att tro på något som är felaktigt, ofta genom att presentera vilseledande information eller genom att utelämna viktiga fakta. Den kan vara avsiktlig eller oavsiktlig och förekommer inom flera områden såsom marknadsföring, politik, medier och vardagligt samspel. Den som vilseleder kan vara helt eller delvis ansvarig för konsekvenserna.

Etymologiskt kommer ordet från svenska vilse, som betyder att förvilla eller förleda, och ledning, det vill säga ledande. I juridiska och etiska sammanhang används begreppet för att beskriva information som felaktigt påverkar beslut eller uppfattningar hos andra personer.

Former och nyckelbegrepp inkluderar avsiktlig vilseledning (bedrägeri, vilseförande reklam) samt oaktsam eller oavsiktlig vilseledning (bristande källkritik, felaktiga sammanställningar). Vanliga sammanhang är reklam som överdriver produkters egenskaper, politisk kommunikation som missförstår eller förvränger fakta, samt journalistik som utelämnar relevant kontext.

Rättsliga och etiska aspekter: i många länder är vilseledning förbjudet eller reglerat genom konsumentskydd, reklamlagstiftning och avtalsrätt. Ansvar kan innebära skadestånd, böter eller åläggande att publicera rättelser. Etiskt betraktas vilseledning som en förlust av förtroende och integritet.

Motåtgärder och skydd: kritiskt tänkande, källkritik, faktagranskning och öppenhet från organisationer är centrala verktyg för att upptäcka och motverka vilseledning. Den som drabbats kan vända sig till relevanta tillsynsmyndigheter eller rättsmedel beroende på kontexten.