Vickershårdhetstest

Vickershårdhetstest är en metod för att bestämma hårdheten hos material. Det är en av de mest använda hårdhetstestmetoderna, tillsammans med Rockwell- och Brinellmetoderna. Testet utvecklades av Robert L. Smith och George E. Sandland vid Vickers Ltd. i England på 1920-talet.

Principen bakom Vickershårdhetstestet är att trycka in en diamantpyramid med en specifik kraft i materialets yta. Diamantpyramiden har en kvadratisk bas med en toppvinkel på 136 grader. När diamanten avlägsnas mäts diagonalerna på den fyrkantiga intryckningen. Hårdheten beräknas sedan genom att dividera den påförda kraften med ytan av intryckningen. Ju större intryckning, desto mjukare är materialet.

En fördel med Vickershårdhetstestet är att det kan användas på ett brett spektrum av material, från mycket mjuka metaller till mycket hårda keramer. Det är också en mycket exakt metod, och resultaten är relativt okänsliga för eventuella ytdefekter. Testet är särskilt användbart för att testa tunna material eller små komponenter där andra metoder inte är lämpliga. Resultaten från Vickershårdhetstestet anges som HV eller VHN (Vickers Hardness Number) och är en dimensionslös enhet, även om den ofta rapporteras i enheter av pascal (Pa) eller megapascal (MPa).

---