Vattenytor

Vattenytor är de horisontella ytor som bildas där vatten möter luften. Begreppet används inom hydrologi, vattenförvaltning och naturvård för att beskriva den observerbara ytan av en vattenmassa, till exempel en sjö, en älv eller ett hav, samt konstgjorda vattenmagasin som dammar och reservoarer. Arealet av en vattenyta anges oftast i kvadratkilometer eller kvadratmeter och kan ha stor variation mellan olika vattenkällor och över tid.

Storleken på vattenytan påverkas av vattennivån som regleras av nederbörd, avrinning, avdunstning och mänskliga ingrepp som dammbyggnader och regleringsverk. Ytans mått kan därmed förändras mellan säsonger och vid långsiktiga förändringar i klimatet.

Vattenytan fungerar som arena för fysiska processer och ekosystem: vind och vågutbredning påverkar gasutbytet mellan vatten och atmosfär, temperaturfördelning och fotosyntes i vattenytan, samt livsformer som lever nära ytan. Den har även betydelse för rekreation, vattenförsörjning, fiskeri och navigering, och den påverkas av och påverkar miljötillstånd samt planering och bevarande i olika sammanhang.

I Sverige används begreppet vattenyta i planering och övervakning av vattenmassor inom nationell och regional vattenförvaltning. Det operativa värdet ligger i att vattenytornas storlek och karaktär ingår i bedömningar av ekosystemtillstånd och i den fysiska planeringen av landskap och kustnära områden.