Vattenkyla

Vattenkyla, eller vätskekylning, är en kylmetod där vatten används som köldbärare för att avleda värme från en eller flera värmekällor. Metoden används framför allt när högre värmeöverföringskapacitet krävs än vad luftkylning kan leverera, till exempel i datorutrustning, industriell utrustning och processanläggningar.

Systemet består vanligtvis av vattenblock som placeras på eller nära värmekällan, en pump som cirkulerar kylarvätskan, slangar eller rör för transport och en kylare eller radiator där värmen avges till omgivningen. Vattenkylningssystem kan vara direktt vattenkylning, där kylvätskan kommer i direkt kontakt med värmekällan via vattenblock, eller indirekt, där värmen överförs till en separerad sekundärvätska innan den lämnar systemet. Dessutom finns slutna (closed-loop) system som återcirkulerar vätskan, och öppna system där vätskan byts ut eller släpps ut.

Fördelarna inkluderar högre värmeöverföring per volym, möjligheten till tystare drift med större radiatorer och bättre kontroll av temperaturer i tätt packade system. Nackdelar är högre kostnader, ökad teknisk komplexitet, samt risker för läckage, korrosion och behov av regelbundet underhåll samt rätt vätskeblandning (t.ex. glykol) för att skydda komponenter och frysa vätskans omgivningar.

Användningsområden sträcker sig från persondatorer och arbetsstationer till datacenter, fordonskabin- och industrikyla där krav på effektiv värmeavledning är höga. Sakspecifik kunskap om materialval och underhåll är central för långsiktig driftsäkerhet.