Validiteten

Validiteten, från latin valide, betyder giltighet eller trohet och används i flera olika kontexter för att bedöma hur väl något uppfyller sina avsedda kriterier. I filosofi och logik refererar validiteten till ett argument där slutsatsen följer logiskt och måste vara sann om premisserna är sanna. Ett giltigt resonemang är därmed ett som inte kan klandras för en felaktig slutsats, om argumentets struktur följer reglerna för formell logik.

Inom vetenskaplig forskning används begreppet validitet för att beskriva i vilken utsträckning en undersökning, ett instrument eller ett mätinstrument mäter vad det avser mäta. De vanligaste typerna är intern validitet, som bedömer om resultaten kan tillskrivas de manipulationer som utförs snarare än till externa faktorer; extern validitet, som handlar om generaliserbarheten av resultaten till andra sammanhang; konstruktsvaliditet, som tydliggör om instrumentet korrelerar med de teoretiska konstruktioner det avser; och statistisk validitet, som fokuserar på signifikansnivåer och testets pålitlighet.

I juridiska sammanhang innebär validiteten i princip att ett beslut eller en lagstiftning är giltig efter enlighet med författad rätt. Vad som gör ett lagstiftande förslag eller en dom giltigt kan omfatta procedur, form, innehåll och överensstämmelse med grundläggande rättsprinciper.

Slutligen används validitet också i teknologiska och intelligensrelaterade sammanhang för att verifiera att system, maskininlärningsmodeller eller algoritmer uppfyller de krav som ställs på precision och pålitlighet. Validiteten spelar därmed en central roll i att säkerställa att både teorier, metoder och praktiska verktyg lever upp till förväntningarna i sina respektive områden.