Utgiftsmetoden

Utgiftsmetoden, eller utgiftsbaserad BNP-beräkning, är en av de centrala metoderna inom nationalräkenskaperna för att uppskatta ett lands ekonomiska storlek och utveckling. Den bygger på idén att det som köps och används under en period speglar den ekonomiska aktiviteten och produktionsvärdet. Genom att sammanfatta de slutliga utgifterna på varor och tjänster får man BNP enligt efterfrågesidan.

Beräkning och huvudkomponenter: BNP enligt utgiftsmetoden beräknas vanligen som BNP = C + I + G + (X - M), där C är privat konsumtion av varor och tjänster, I är investeringar i kapitalvaror samt förändringar i företagens lager, G är offentliga utgifter, och X och M är export respektive import. Slutsatsen fokuserar på slutliga användningar och bortser från mellanled och varornas tidigare steg i produktionskedjan.

Datakällor och tillämpning: Data hämtas ur hushålls- och företagsstatistik samt handelsstatistik och offentliga finanser, ofta sammanställda av nationella statistikinstitutioner som SCB i Sverige. Expenditure approach används ofta i samband med andra BNP-mått för att få en övergripande bild av efterfrågan i ekonomin och jämföra över tid och mellan länder.

Fördelar och begränsningar: Metoden är intuitiv och kopplar BNP direkt till efterfrågan, vilket gör den lätt att kommunicera. Begränsningar inkluderar mätutmaningar i tjänstesektorn och den informella sektorn, svårigheter att få exakta uppgifter om lager och offentliga investeringar, samt att prisförändringar inte fångas i volymmått utan kräver prisomräkning.

Se även: BNP, inkomstmetoden, produktionsmetoden, nationalräkenskaper.