Utförandeenhet

Utförandeenhet är en del av en processor som utför operationer som krävs av instruktioner i ett program. Den ingår i processorns datapath och styrs av kontrollenheten som skickar rätt signaler för varje operation. Enheten kan vara specialiserad för olika slags beräkningar och hanterar ofta olika typer av instruktioner samtidigt i olika komponenter.

Vanliga typer av utförandeenheter inkluderar heltalsenheter (integer ALU), flyttalsenheter (floating point unit, FPU), logiska enheter och vektor- eller SIMD-enheter som behandlar flera dataelement samtidigt. Många moderna processorer innehåller flera utförandeenheter per kärna, liksom flera kärnor, vilket gör att instruktioner kan köras i parallell eller omordnas för bättre genomströmning. Genom att utnyttja flera enheter samtidigt kan en processor höja sin genomströmning utan att nödvändigtvis öka klockfrekvensen.

Systemets prestanda påverkas av hur väl utförandeenheterna används. Schemaläggning av instruktioner, registerrenaming och pipeline-design avgör hur många operationer som verkligen kan köras samtidigt och hur latensen för en enskild operation påverkar totala prestandan. Designval som antalet enheter, deras typ och kommunikation mellan dem balanserar komplexitet, värme och energiförbrukning mot beräkningskapacitet.