Utetemperaturen

Utetemperaturen är den omgivande luftens temperatur utomhus, mätt under standardförhållanden av meteorologiska observationer. Mätpunkten ligger vanligtvis cirka två meter över marken, i skugga, skyddad mot direkt solljus och snabba temperaturskillnader, ofta i en Stevenson-skärm eller i en modern väderstation med en skyddad sensor. Denna standardisering gör det möjligt att jämföra temperaturuppgifter över geografiska platser och tider.

Utetemperaturen anges främst i grader Celsius (°C). I vissa länder används även Fahrenheit (°F). Det är viktigt att skilja utetemperaturen från mark-, vatten- eller byggnadstemperaturer, eftersom olika ytor och miljöer kan påverka lokala mikroklimat och upplevd temperatur.

Faktorer som påverkar utetemperaturen inkluderar latitud, höjd över havet, närhet till hav eller stora sjöar, molnighet och vind. Vind avkylning gör att upplevd temperatur känns kallare än den uppmätta, medan solig direkt strålning kan göra att upplevelsen känns varmare än vad som mättes i skugga. Den uppmätta utetemperaturen är därmed inte alltid densamma som människors upplevda temperatur i en given situation.

Användningsområdena omfattar väderprognoser och klimatstatistik, hälsoriskbedömningar vid extremtemperaturer samt planering av klädval, resor och utomhusaktiviteter. Utetemperaturen är också en central variabel i historiska klimatdata och i studier av klimatförändringar.

Metodik och standarder: Observationerna följer internationella riktlinjer från Världsmeteorologiska organisationen (WMO) och samlas av nationella vädertjänster. Sensorer kalibreras regelbundet och platsvalet styrs av protokoll för att minimera påverkan av lokala störningar som byggnader, asfalt eller vegetation.