Urladdningsbearbetning

Urladdningsbearbetning, ofta kallad EDM (Electrical Discharge Machining), är en icke-kontaktbearbetning där material avlägsnas från ett arbetsstycke genom kontrollerade elektriska urladdningar mellan en elektrod och arbetsstycket i en dielektrisk vätska. Processen används främst för hårda material och komplexa geometrier där konventionella metoder är svåra att tillämpa.

Principen bygger på att ett elektriskt fält upprättas mellan en verktygselektrod och arbetsstycket med ett mycket litet avstånd (gap). När spänningen överstiger tröskeln uppstår en urladdning i dielektrikumet, som snabbt hettar upp små volymer material till smält eller ånga. Den avlägsnade mängden sprids bort av dielektrikumet och upprepas i snabba pulser, vilket formar arbetsstycket efter elektrodens kontur. Processen styrs av pulsbredd, pulsintervall, avståndet i gapet och vald dielektrikumet.

De två huvudsakliga varianterna är sinker-EDM och wire-EDM. Sinker-EDM använder en fast elektrod som formar hål, konturer eller ytor i arbetsstycket, vanligtvis genom upprepad erodering där verktygets geometri bestämmer slutformen. Wire-EDM använder en kontinuerlig tråd som fungerar som elektrod och kan skära komplexa konturer och fria längder längs en väg i arbetsstycket.

Fördelar är möjligheten att bearbeta mycket hårda material med hög precision och utan mekanisk kontakt, medan begränsningar inkluderar relativt långsam materialborttagning, elektrodslitage och bildning av en recast-lager på ytan. EDM kräver vanligtvis ledande arbetsstycken och efterbearbetning kan vara nödvändig för ytkvalitet. Användningar finns inom verktygs- och formindustri, flyg-, bil- och elektroniksektorn.