Urinvägsanatomiska

Urinvägsanatomiska beskriver uppbyggnaden av urinvägen hos människan, inklusive njurar, urinledare, urinblåsa och urinrör. Vägen från blod filtreras i njurarna till färdigt urin som transporteras ned genom urinvägen och utsöndras vid tömning. Den anatomiska strukturen är anpassad för lagring, passage och kontinens.

Njurarna är två oparade, retroperitoneala organ placerade i övre bukregionen. De består av bark (cortex) och märg med njurpyramider som tömmer urin i njurbäckenet (pelvis renalis). Urinen bildas genom filtration, reabsorption och sekret i nefronernas glomerulus och tubulussystem. Njurar försörjs av renalartärer från aorta och tömmer blodet via renalvenen till vena cava inferior.

Urinledarna är två tunna rör som transporterar urin från njurbäckenet ned genom retroperitoneum till urinblåsan. Längs vägen passerar de över bäckenet och når blåsväggen vid blåstammen. Ett normalt hinder mot återflöde och urinuppstoppning skyddas av peristaltik och urinledaröppningens placering i urinblåsan.

Urinblåsan är ett elastiskt, hålorgan beläget i lilla bäckenet när den är full; den lagrar urin och reglerar dess tömning. Detrusormlukuls stimulerar urinblåsefylldhet, och inre sfintern (glatt muskulatur) kontrollerar obevänt urinpassage. Slutgiltig tömning sker genom external sphincter, en tvärstrimmig muskel under viljemässig kontroll.

Urinröret skiljer sig åt mellan könen. Hos män är det cirka 20 cm långt och består av prostatisk, membranös och spongios del, medan kvinnors urinrör är cirka 4 cm långt. Urothelialt inre slemhinna bekläder hela urinvägen. Denna anatomiska uppbyggnad underlättar lagring och avlägsnande av urin samtidigt som kontinensen bevaras. Innervationen innefattar parasympatiska fibrer som stimulerar tömning, sympatiska fibrer som stödjer lagring och somatiska fibrer via pudendusnerven som styr externa sfintern.