Upphettningen

Upphettningen är processen att öka temperaturen hos ett ämne eller system. Den kan ske genom tillförsel av värme från en yttre källa, genom kemisk reaktion som avger energi eller genom omvandling av arbete till intern energi. Temperaturökningen beror på massan, den specifika värmekapaciteten och hur mycket värme som tillförs samt hur mycket som förloras till omgivningen.

I praktiken sker upphettning huvudsakligen på tre sätt: ledning, där värme sprids genom kontakt mellan material; konvektion, där värme transporteras av rörlig vätska eller gas; och strålning, där värme överförs som elektromagnetisk energi, exempelvis från varma ytor eller solen.

Den energimässiga relationen för upphettning kan uttryckas ungefär som Q = m c ΔT, där Q är tillförd värme, m är massan, c är den specifika värmekapaciteten och ΔT är temperaturändringen. Om omgivningen tar upp värmen, blir ΔT mindre för en given mängd tillförd energi.

Användningar av kontrollerad upphettning finns i matlagning, byggnadsuppvärmning, industriprocesser, materialbearbetning och fordonsteknik. I vissa fall kan upphettning vara önskad och nödvändig, medan ohanterad eller överdriven upphettning leder till skador eller brandrisk.

Säkerhet och risker: Överhettning kan ge termisk skada, brännskador, brand och i vissa batterisystem termisk runaway. Kontroll av temperatur, isolering och säkerhetsåtgärder är centrala vid system där upphettning förekommer.