Uppfyllelse

Uppfyllelse är ett svenskt substantiv som beskriver handlingen att uppfylla, möta eller fullgöra krav, löften, mål eller standarder. Det kan referera till att ett krav eller villkor har blivit uppfyllt, eller till tillståndet att något anses vara fullbordat. Termen används både i vardagligt språk och i formella sammanhang som avtal, regelverk och policyer.

Ursprung och bildning: Uppfyllelse bildas från verbet uppfylla, där prefixet upp- signalerar fullständighet eller genomförande. Substantivet används ofta i fast form i juridiska eller organisatoriska texter.

Användningsområden: Inom juridik och avtalsrätt talar man om uppfyllelse av avtalsvillkor eller uppfyllelse av plikter. Inom offentlig förvaltning och politisk styrning pratar man om uppfyllelse av mål och resultat. In projekt- och kvalitetsarbete beskriver termen hur väl planer och krav uppfylls.

I vardagligt språk används ofta uppfyllelse för såväl konkreta som abstrakta företeelser, såsom löften som uppfylls eller önskad livs- eller karriärmål som uppnåtts.

Översättningar och nyanser: På engelska översätts uppfyllelse ofta till fulfillment eller compliance, beroende på sammanhanget. Termen är nära relaterad till uttryck som uppfylla krav, uppfylla villkor och uppfylla löften.

---