Täring

Täring är ett föremål som används för att åtala slumpmässiga utfall i spel. En vanlig täring, eller en sexsidig täring, är en kub med sex sidor som vardera är märkt med prickar från ett till sex. På en standard täring ligger motsatta sidor i par som tillsammans bildar sju (till exempel 1 mot 6, 2 mot 5 och 3 mot 4). Förutom den klassiska sexsidiga täringen finns det många andra former som används i olika sammanhang, särskilt i rollspel och sällskapsspel, såsom fyra-, åtta-, tio-, tolv- och tjugosidiga täringar (d4, d6, d8, d10, d12, d20).

Material och konstruktion har förändrats över tid. Historiskt har täringar tillverkats av ben, trä eller elfenben, men dagens täringar tillverkas mest av plast och kan vara genomskinliga eller färgade. Prickarna eller siffrorna är vanligtvis inpräglade eller målade, och tillverkningen syftar till att ge så jämn sannolikhet som möjligt mellan sidorna.

Användning och sannolikhet är centrala delar av täringens funktion. Tärningar används för att generera slumpproffar i brädspel och hasardspel, samt i rollspel där utfall som framgång, skada eller färdighetsprov avgörs av tärningsslag. Förmågan att förutsäga sannolik utgång beror på antalet sidor och den rätta fördelningen av utfallen; ojämlikheter kan indikera en felaktig eller manipulerad täring.

Historia sträcker sig tillbaka till forntiden. De tidigaste kända täringarna finns från omkring 3000 f.Kr. i Mesopotamien och Indusdalen, där olika former av tärningar användes i spel och divination. Över tid spreds de över olika kulturer och utvecklades till standardiserade färdiga produkter som används i dagens spelvärld.