Tändfördelare

Tändfördelare är en mekanisk eller elektronisk komponent i förbränningsmotorer med tändstiftsantändning som fördelar högspänningen från tändspolen till motorns tändstift i rätt ordning och vid rätt tidpunkt. Den säkerställer att gnistan når varje cylinder i synkronisering med vevaxelns läge för att optimera förbränningen.

En traditionell tändfördelare består av en delad fördelarlock, rotor, axel, och mekanismer för tändningsförskjutning – vanligen centrifugalkraft och vakuumstyrning. Äldre system använde kontaktstycken (visare) och kondensator, medan senare varianter har elektroniska givare (Hall- eller magnetgivare) som styr tändningen via ett styrsystem. Rotorn roterar inne i locket och för över högspänningen från tändspolen till respektive tuggummianslutning via tändkabeln.

Underhåll omfattar kontroll och byte av fördelarlock, rotor, kapselförslutning och tätningar för att undvika fukt och förkolning. Slitage eller fukt kan ge gniststörningar, ojämn tomgång, tändfel eller startproblem. Korrekt tändningsinställning påverkar bränsleförbrukning och emissioner.

Med utvecklingen av elektronisk tändning har många moderna fordon ersatt tändfördelaren med fördelningslösa system som coil-on-plug eller tändspolepaket, vilka ger högre precision och lägre underhållsbehov. Tändfördelaren finns dock kvar i äldre och enklare motordesigner.