Träinramning

Träinramning är en byggnadsteknik där byggnadens bärande konstruktion utgörs av ett ramverk av trä. Väggarna fungerar som infill mellan reglarna och bärs av skelettet i stommen. Ramverket består vanligtvis av stolpar, pelare, balkar och diagonala stag som tillsammans bär våningar och tak. Väggytor fylls med panel, puts, tegel eller skivor och kan i vissa fall lämnas exponerade. Joints och fogar hålls ihop med träfogningar, träpluggar och beslag.

Anslutningar görs traditionellt med mortise- och tenonfogar eller kilning och träpluggar; i modern byggnation används även metallbeslag, skruvar och spik. Träinramade väggar kräver noggrann fukthantering och ventilationssystem, eftersom trä är hygroskopiskt. Isolering och klimatskydd integreras mellan ram och infill för att uppnå moderna krav på energiprestanda.

Historiskt har träinramning varit utbredd i Europa och Nordamerika. I Sverige har timmerstomme varit vanligt i äldre byggnader och finns fortfarande i nyare variationer, ofta kombinerad med modernt byggande. Tekniken blandas med andra konstruktioner som ger större brand- och energisäkerhet, och används både i nybyggnation och renoveringar där synliga träelement önskas.

Fördelar med träinramning inkluderar flexibilitet i utformning, reparerbarhet och möjligheten att använda förnybara material. Nackdelar är risk för fukt- och rötskador om fuktkontroll saknas, brandrisk och behov av noggrann underhåll samt anpassning till moderna energikrav.

I modern byggpraxis används ofta prefabricerade träelement eller kombinationer av ramverk och isolering för att möta krav på energieffektivitet och brandsäkerhet, samtidigt som konstruktionens ursprungliga egenskaper bevaras i utseende och konstruktion.